Igår var jag som sagt på magnetröntgen - nu vet jag precis hur dom har det i Star Trek - det var verkligen Science Fiction.

Det enda som jag verkligen ogillade var att dom behövde sticka i mej två gånger, för första sticket då blev jag så rädd att ådran "sprang" o gömde sej, så det var bara att kavla upp andra ärmen oxå och få kanylen där istället.

På kvällen ringde en jättegullig sköterska från sjukhuset i Lund och berättade att jag skulle vara dä på tisdagmorgon - nu är det verkligen på riktigt!!

Men trots allt så är jag "med", för drygt två år sedan blev jag opererad för en bröstcancer och då var jag rätt så aktiv i mitt missbruk och var definitivt inte "med".

Så därför vet jag verkligen skillnaden mellan att råka ut för elände i nyktert kontra onyktert tillstånd, och om detta hoppas jag att jag har ork att spåna om lite imorgon.

Sov gott o var rädd om Dej för Du är unik !!

Skulle vilja sätta mej ner och försöka förklara fördelarna med att vara nykter när svårigheter drabbar, men jag har inte riktigt ro.

Imåndags fick jag svart på vitt att jag har cancer i munbotten och ev i några körtlar - det var en käftsmäll!!

Idag skall jag åka iväg och genomgå en magnetröntgen, det är väl ok, fast jag hatar ju att bli stucken i!!

Jag vet att om jag inte hade varit nykter nu så hade jag inte överlevt detta, så är det.

Jag hade målat fan på väggen!

Jag hade tagit detta som en otrolig "chans" att få supa skallen i bitar!

Jag hade vältrat mej i självömkan!

 Men nu, tack vare min nykterhet så kan jag tänka konstruktivt,

jag har så mycket "jävlaranamma" i mej att jag redan har bestämt att detta är en parantes i mitt liv!

Jag fixar detta - NYKTERT!!!

Visst är det synd om mej, men jag får bästa vården, jag har ett underbart närverk och jag är snart frisk!

Ha det bra tills vi hörs - hoppas det blir snart!!

Kram

Strax ska jag åka till sjukhuset o få reda på vsd dom tänker ta sej till med mej o mina tumörer, det känns !!

Så just nu känner jag inte för att skriva så mycket, men jag återkommer.

Hoppas Ni får en bättre dag än mej !!

Imorgon skall jag fira min systerdotters 13-års dag!!!!

Det skall bli så enormt kul och jag har verkligen planerat för detta jättelänge - inget får komma ivägen! Det skall bli så kul, jag har förväntningar som en 3-åring! det killar i magen av spänning vad hon ska tycka om sina presenter! Herregud jag är nog lite hispig - glädjehispig!!

Jag har haft den otroliga förmånen att få lov att var en närvarande o deltagande moster till min 2 systers flickor, trots mitt missbruk.

MEN

Många är dom gånger jag svikit tjejerna och jag kan fortfarande se deras ögon när det inte blev som jag lovat, det gör fortfarande ont!

Så nu ska mina löften hållas, jag har så mycket att ta igen!

Jag älskar dom flickorna och jag vet att dom älskar mej, men jag är oxå fullt medveten om att det kunde varit precis tvärtom - dom kunde faktiskt tyckt fruktansvärt illa om mej!

Den vetskapen kan hålla mej nykter!

Det finns inget som är jävligare än vetskapen om alla gånger jag svikit, lurat o ljugit. Och det absolut värsta är de gånger jag svikit mina små "monster"Så Ni som har förmånen att ha barn i Ert liv - var rädd om dom !! Det är abolut den ljuvligaste formen av kärlek man kan uppleva.

I julas så sa  mitt då 12-åriga"monster" att jag var som Pippi Långstrump det var abolut den finaste komplimangen jag fått i hela mitt vuxna liv!!

För hur är Pippi? För mej är hon: snäll, busig, problemlösare, omtänksam, ansvarsfull, kärleksfull, mycket sunt förnuft, ärlig, klok, rättvis, ser till dom som är "svagare", inte fördömande!

Precis så vill jag vara! Jag tror att jag att jag numera kan leva upp till hennes flesta egenskaper och det tänker jag baske mej fortsätta med!

 Jag har bara ett liv att leva och det skall inte förstöras av någon alkodjävul mer - Det skall jag se till !!!

Livet är så mycket, det är kärlek, lycka värme och ömhet, jag lovar;

LIVET ÄR UNDERBART!!!!

Ha en fin fredag!!

Kram

Det finns en sak jag inte förstår;

Hur i hela fridens namn kan man gå igenom ett LVM, eller två, eller fyra, eller tio utan att inse att nu får väl ändå detta vara nog?

Det finns ju ingen, abolut ingen, som blir LVM-placerad utan en rejäl anledning, eller hur?

Jag tror inte att någon tjänsteman/kvinna på våra socialförvaltningar tycker att det är speciellt kul att låsa in en myndig person för att denne håller på att ta ett långsamt och smärtfyllt självmord, har jag fel?

Jag trodde väl oxå de första dagarna att det skulle vara någon form av semester, men det är absolut ingen semester att tillbringa en sommar på Lunden!!

Jag tror inte att någon tänkande varelse kan tillbringa tid tillsammans med sina olyckssystrar utan att bli berörd, börja fundera, vilja ändra.

Vem i hela fridens namn kan påstå att hon inte är avundsjuk på personalen som kan gå hem när arbetdagen är slut, gå och klippa sej, ta en fika på stan, köpa en tidning i en kiosk, vanliga simpla saker är totalt omöjliga under Lunden-tiden.

Men skillnaden mellan att vara på Lunden eller att vara ute i missbruk är väl egentligen inte så stor; när Du är på Lunden så är det personalen/lagen som styr - när Du är ute i missbruk så är det drogen som styr!

Skillnaden är väl egentligen den att LVM:et vill Dej väl; det ger Dej mat, en säng, gemenskap, kunskap och tid att tänka

Drogen vill Dej bara illa!!

INGEN MÄNNISKA KAN TRIVAS MED ATT DROGA, TROR JAG !!

ALLA VILL VÄL HA ETT GOTT LIV??

ALLA VILL VÄL VARA BEHÖVDA OCH ÄLSKADE??

Ett LVM varar i 6 månader, jag anser att det var mitt ansvar att se till att "skriva om min manual" under den tiden.

Dåliga värderingar byts ut mot sunda o ljusa tankar.

Jag vet - det är inte så lätt !!

Men man måste hjälpa till, vara delaktig i det sk livet på avdelningen, ha hjärnan igång på återfallspreventionen, lyssna!!

Inte bara sitta som ett offer o tycka synd om sej själv!

Det är synd om missbrukare, precis som det är synd om alla sjuka människor, för missbruk är absolut en sjukdom.

Men lite eget ansvar är faktiskt önskvärt!

Jag hörde vid många tillfällen, både på Lunden och i Brunslöv, att "det här är fan ingen behandling" eller "kallar dom detta för vård!!"

Men hallå, hjälp till självhjälp kallas det!!

Dom bästa verktygen Du kan få under Din LVM-tid är dom som finns hela tiden; PERSONALEN !!

Dom är där för dej 24 tim/dygn - använd dom - dom är mycket bra!!

Alla människor har rätt till vård, absolut, men inte ens vårdpersonal kan trolla, så för fan Ni tjejer som är på väg till, är eller har varit på LVM - tänk efter!!!  för visst är väl ett friskt liv något alla önskar sej!!!

Ha en underbar onsdag - det förtjänar Ni alla!!!

När jag läser mina egna inlägg så förstår jag att det kan låta som om jag njöt av att ha LVM.

SÅ ÄR DET INTE!!!

Det enda även jag ville det var ju att få komma hem, MEN jag förstod att lagen inte riktigt var på min sida OCH skulle jag vinna ett överklagande så skulle jag vara vaktad varje sekund, så det var faktiskt bara att göra det bästa av situationen.

Dessutom så var jag faktiskt jävligt trött på mitt sk liv; ensam, misstrodd, ingen hade förtroende för mej, lögner, inget jobb, sketen lägenhet, inte speciellt välkommen någonstans.

NEJ !! Jag är inget offer - det bara var så!!

 SÅ GLÖM DET; JAG ÄR INGET HELGON FRÅN VISCHAN

BARA EN RIKTIGT ENVIS RACKARHULDA!!

Så här är det;

Är jag nykter så är jag vacker, tillgänglig, sällskaplig, varm, får ofta besök, blommande, intressant, öppen, kärleksfull, inbjudande, glädjeämne för många, kul att vara med

MEN

Är jag onykter så är jag iskall, får knappt luft, ointressant, sluten, ensam, motbjudande, jävligt tråkig, sorglig syn, känslokall

ELLER HUR??

Många tycker kanske att jag är knäpp när jag skriver att jag till 99% bara har positiva minnen av min LVM-tid - då får jag vara det.

Men det är kanske så att hade jag kommit till Lunden 1 år tidigare så kanske jag hade upplevt det annorlunda, men det är ju bara min sanna upplevelse som jag kan berätta om.

Det fina med Lunden var att man hade sitt eget rum, dit man kunde gå när det var för mycket, man kunde sätta din egen prägel på det och göra det till "hemma".

Mina minnen jämför jag med mina minnen jag har från Nämndemansgården från 2005 och dom är inte alls så positiva, det behöver jag ju inte förklara närmare eftersom jag faktiskt fick LVM efter att ha gått igenom Nämndemansgårdens behandling, många har blivit friska där, men mej passade den inte. En liten parantes.

Men trots att man kunde gå undan på Lunden, så kom man inte undan - det är en jävla skillnad.

Jag ger mej katten på att personalen hade full koll på varför man tillbringade tid ensam på sitt rum, dom var några riktiga "rackare" på att ha koll.

Det var ytterst sällan som jag upplevde att personalen var på dåligt humör eller "inte med", dom var oerhört närvarande och ALLTID fanns det någon man kunde prata av sej med om det behövdes - en jätteviktig del av behandlingen. Dom bjöd verkligen på sej själv och showade till det när dom var på det humöret.

Jag måste berätta; första gången jag kom in på avdelningen så blev jag visad runt av en personal och mitt första minne från den rundvandringen var PYSSELRUMMET OCH EN SKYLT SOM AVISERADE BINGO SAMMA KVÄLL!!!

Herregud, jag som hatade att pyssla, helt talanglös på sådant och BINGO !!, men hallå, hur töntigt får det bli egentligen, VAR HADE JAG HAMNAT???

Men det ska jag erkänna; lite pysselmaterial har inhandlats sen jag flyttade hem OCH jag använder det !!!

Det är väl inte pärlplattor jag tillverkar längre precis, men en släkting blev faktiskt pådyvlad en pärlplatta i form av ett rött hjärta under min Lunden-tid, stackare!

Och Bingo på söndagskvällen blev en riktig höjdare och ALLA var med.

Första kvällen jag var med så vann jag 3 priser och skämdes som fasiken, men ett pris var ett par trosor och det var ju jättebra för jag hade liksom inget bagage med mej när jag kom.

Man vågar VARA på Lunden!!

Natti Natti!!