Hej Alla!

Så var det återigen en evighet sen jag hörde av mej, men tiden bara går och den går så jäkla fort!

Det känns som om att mitt liv förnärvarande består av uppstigningar, sänggående och sjukhusbesök.

Ja, nu är jag inne på en ny intensiv vända med några strålbehandlingar på lungan, röntgen, läkarbesök, provtagningar osv

Jag hoppas verkligen att strålningen på onsdag är den sista i mitt liv, det börjar tära på mej och dom negativa tankarna är inte mysiga att dras med.

Men - jag är väldigt glad för all fin o proffsig vård jag får!

   Här är min nya vän!!  Thera bite heter den kompisen!

7 gånger om dagen skall jag stoppa denna saken i munnen 7 gånger i sträck och hålla gapet öppet i 7 sekunder, bagis - nix, det är verkligen kämpigt.

Men vem i hela fridens namn trodde att jag skulle behöva "maskin" o schemalagd träning för att bli stor i käften? - ingen förmodligen.

Men den är jättebra och jag är väldigt glad att jag har fått den, tyvärr så är det så att Region Skåne inte alltid anser att käkopererade behöver en sådan, men vad begriper dom.

Henrik Hammar har ju redan en käft som är bra mycket större än tunneln i Hallandsåsen, elak? lite kanske! men det är skönt att vara det i bland.

Med min träning går det bara framåt, jag tycker att det är så skitroligt och kan verkligen längta dit. Min kropp har börjat få lite muskler och det är helt nytt för mej, aldrig har jag varit så uthållig med någon fysisk aktivitet. Men det hela blir ju enormt mycket lättare eftersom min goa sjukgymnast Annsofie verkligen är en riktig peppare. Försöker gå tre dagar i veckan, men just nu så måste jag prioritera strålningen och lite annat, men någon dag i veckan måste jag klämma in så att jag kan bli av med lite negativ energi.

Jag blir på strålande humör när jag tränar och just glädje, lycka och styrka är säkert cancerns värsta fiende, så jag gör mitt bästa för att odla dessa känslor och jag kan påstå att jag lyckas väldigt bra!

En dag när jag var riktigt sur på att jag inte är frisk så sa jag till Lasse att det är ju fan ingen nytta med att jag är nykter! Jävligt dumt tänkt o sagt!!

Men då frågade han mej om jag inte trots allt hade det rätt bra och jo, jag har det verkligen väldigt bra!

Så mitt svar till honom kunde bara bli att om jag skulle dö idag så skulle jag dö som en mycket lycklig människa!! För så är det.

Visst finns det stunder då jag är förbannad, blir irriterad för småsaker och tycket att livet är skit, men vem tycker inte det??

Men jag är lycklig, så in i nordens lycklig, jag har en underbar sambo, ett enormt gäng av nära o kära som både jag o Lasse älskar o uppskattar, vi bor bra, vi äter gott, vi kan klä oss i princip som vi vill, vi kan sova utan rädsla och vi skrattar ofta o hjärtligt - så rikt liv har faktiskt inte alla, och då menar jag verkligen inte ekonomiskt.

Mitt hjärta är så sprängfyllt av underbara känslor och jag bara önskar att jag kunde dela med mej till alla underbara människor som inte får uppleva den lyckan som jag upplever dagligen!

Men nu ska jag ta en runda Betapet, äta lite glass och sen ska jag krypa ner bredvid min allra allra bästa vän och livskamrat!!

Jag kan inte lova att jag skriver snart, men skriver det gör jag, för eller senare, så tills dess;

Ha det så skönt och låt inte Bacchus bli din bästa vän!!

   Tack min underbara vän !

Igår var det min födelsedag, inget jag ägnar speciellt mycket uppmärksamhet åt, men födelsedagen i år kommer jag alltid att minnas.

Min älskade vän Iza lämnade oss!

Hennes husse ringde hit o berättade att han tillsammans med veterinär och sin fru hade bestämmt att Izas liv inte var skönt för henne längre, hon var så full av cancerknutor och väldigt trött.

Men husse var så gullig att han kom hit innan han körde till veterinären igen och jag fick säja hejdå till vår älskade lilla Iza.

Hon kom hit och åt leverpastej ur min hand och mina tårar rann, så mycket glädje jag har haft av henne under den, trots allt, korta tid jag har haft förmånen att få ha henne hos mej när helst jag har velat.

Jag vet att Iza sitter däruppe nu och är skyddsängel åt oss alla som älskade henne!

Tack Iza för våra mysiga stunder!!!

   Ja, precis så här kände jag mej imorse!

Uppe halv sex, fjärilar i magen och bara hatade denna dagen!

För ovanlighetens skull så gick Lasse upp när klockan ringde och var inte ett dugg sur eller irriterad över denna tidiga morgonstund, det syntes nog att jag var kapabel att mörda.

Satt mest knäpptyst i bilen på väg till Lund, anmälde mej i receptionen och vi satte oss att vänta, jag skulle vara där tio i åtta, när klockan var fem över åtta så bankade jag på och frågade om jag kommit rätt och det hade jag,

Men om jag ber om allt lugnande som finns på jorden så är det ju inte så smart att låta mej vänta, jag blev ju bara ännu räddare!

Sen kom en sköterska och bad oss ta på sköljrockar,  pappersmössor och skoskydd, fan vad söta vi blev. Trots intag av en rejäl sup Valium så hade jag så mycket reda i skallen så att jag kunde fota Lasse, han är grymt sexig på dom bilderna !!!!!?????? Tack och lov så kunde jag inte se mej själv.

Käkkirurgen kom o tittade i min mun och konstaterade att tanden satt så löst att han nästan kunde blåsa ut den, inbilla dej inget gosse!

Sen kom sköterskan och hämtade mej för en liten promenad till tortyrkammaren, benen var lite mjuka nu!

Torteraren kom o stack mej några gånger i munnen, väntade en stund och sen skulle han bara kolla så att tången passade och vips så var tanden ute!!!!!!!!!

Jag märkte det knappast!!!!!

Dessvärre berättade han att tandvården i Helsingborg inte gjort vad dom skulle så kanske tanden bredvid är i farozonen oxå, jag hade nämligen en infektion i tandköttet och det är inte alls bra när man har blivit strålad, bara att vänta o se. Och under tiden så knaprar jag penicillin och sköljer med hemska bakteriedödande vätskor!

Nåväl, efter det besöket skulle jag gå in på apoteket o hämta penicillinen och köpa munskölj, när jag stod inne på apoteket så kände jag plötsligt att jag var dyngfull, fy fan vilken hemsk känsla !!!!

Vägen hem minns jag inte speciellt mycket av och dom första timmarna här hemma är väck, vet att jag försökte spela Betapet men somnade hela tiden så den rundan blev verkligen förlust. Sen somnade jag sittade i uterummet.

Jag förstår inte, absolut inte hur jag har kunnat försätta mej i sånt tillstånd frivilligt gång på gång, fy fan vad äckligt!

Eftersom jag fyller år imorgon (tors) så for Lasse iväg o köpte en hängmatta till mej för det var det enda jag önskade mej (oss), en sån på stativ eftersom våra träd inte står så att det passar. Och när han kom hem igen så fick jag den en dag för tidigt och jag började genast att bygga ihop den.

Sen låg jag där o bara mös tills det var dags att laga middag, däri skall jag nog bo all solig o ledig tid!!

Jag fick oxå en bukett med underbara rosavita rosor, jättejättefina!

Nu sitter jag här och är glad över att vi har så fin sjukvårdspersonal, för det var dom verkligen, glad över att dagens "fylla" inte var på riktigt men ändå gav en obehaglig flashback, glad över att jag inte skall träffa någon sjukvårdsmänniska i morgon, glad för min jättefina hängmatta och mest av allt; glad för att jag har en underbar man att älska!!

Sov så gott mina vänner! 

   Om detta är lycka så vill jag vara lycklig!

Jag är rätt trött på att morgondagen ofta handlar om sjukhusbesök och planering av sådana.

Jag vill ha tillbaka bestämmanderätten över min kropp, jag vill kunna planera att åka bort några dagar, jag vet, jag har nyligen varit borta men jag vill kunna åka när jag vill.

Sedan vi hördes senast så har jag varit på lite röntgenbesök, spenderat en natt på onkologen för att göra en misslyckad biopsi på min lunga, varit hos min goa tandhygienist som berättade att det var sista gången för hon skulle sluta.

Det var ju kass för henne hade jag verkligen förtroende för och hon var så lätt på handen.

Imorgon så skall jag till käkkirurgen i Lund och dra ut en tand och jag är bara så skiträdd.

Sen drar det snart igång med strålning av min lunga och besök som hänger ihop med et, jag blir så trött!!

färdiggnällt !!

Jag har börjat gå hos en underbar sjukgymnast/lymfteraupet i Ängelholm.

Har bara varit där 2 gånger men oj vilken skillnad, hon är så otroligt duktigt och det känns verkligen att hon vet vad hon sysslar med.

Jag har fått tillbaka min haka och igårkväll när jag drog ett finger längst halsen så kittlade det, innan har det bara varit obehagligt.

Det enda som är svårt med dom besöken är att hålla mej vaken, det är grymt skönt!!

Dagarna som jag inte åker till någon sjukvårdsinrättning tillbringar jag i vår underbara trädgård. Tack och lov så tycker jag att det är rätt mysigt att rensa ogräs, för det är en syssla som jag är rätt ensam om att uppskatta här hemma.

Solrosor, rudbeckior, Kanna, Hortensior, Lukärtor o en massa annat knoppas för fullt. Och rosorna blommar för fullt, vi har en Ingrid Bergman-ros som är så otroligt underbar, stor o kraftig som tusan och när man är flera meter ifrån den så kan man känna den underbara doften, den är bara så ljuvlig.

Min dator havererade för någon vecka sedan, åkte till affären vi köpt den i och blev rekommenderad att återställa den i fabriksskick och det gjorde jag, men nu kan jag inte få tillbaka mitt messenger och finns det något jag använder mycket så är det just det programmet, jag provar o provar men nej, mitt operativsystem duger nog inte till det, fan. Kör en B-variant på hotmailsidan men den är faktiskt inte kul.

Tank vad man blir van vid att vissa saker bara ska funka!

förra veckan var Lasses dotter o barnbarn här några dagar, det var så himla mysigt, lillkillen är 2 år nu och han kan verkligen hålla igång en flock vuxna !

Det var verkligen kul, jag blir så glad i själen när jag ser hur Lasse lever upp tillsammans med den lille busen, det är verkligen en fröjd för ögat!

Idag läste jag Sillens bloggg, så otroligt stark och modig den kvinnan är, äntligen tror jag att hon har tagit tillbaka konrollen över sitt liv och lämnat sin vän åt det han älskar mest, spriten. Hon har verkligen kämpat o försökt hur länge som helst, tagit hand om honom o hans missbrukarliv, men nu har hon nog bestämt sej att det får vara nog.

Och det är så rätt, det bästa man kan göra när inget annat hjälper är faktiskt att ta hand om sej själv, det finns nog ingen missbrukare som blir nykter av att någon är snäll o visar omsorg.

För min egen del så var det raka puckar o näven i bordet som gällde, putti nutt är nog bra på dagis, men inte för att göra någon nykter!

Häromdagen var jag på Netto o handlade, in kom en tjej i 17-18 års åldern, dyngfull!! Jag kände en sådan stor sorg; sorg över att hennes spärrar kanske redan har släppt, sorg över att inte ha makten att kunna hjälpa, sorg över att hon inte hade någon anhörig som tog hand om henne, sorg över att det är så jävla många som far illa av alkohol och andra droger, kom inte och säj att det handlar om dålig karaktär eller att man vill droga ner sej - ingen, ingen kan vilja ha ett så futtigt liv som en missbrukare har!

Det handlar om makt - drogen har en sån otrolig makt över människan så ingen som inte varit i det kan förstå!

Nu ska jag se om det kurrar i magen på min favoritman och försöka tillreda något som eventuellt kan få stopp på det, sen är det mitt favoritprogram; Allsång på Skansen !!  för mej är det sommarkväll till 100%!

Håll tummarna för att jag inte mördar käkkirurgen i morgon bitti

Kram på Er alla och en jättekram till Sillen, du är bäst!!