Ja, här sitter jag - längtar efter pizza, skumbananer, korv m bröd, köttbullar, gröna grodor!!!!

Och hur underbart hade det inte varit att kunna uttala något ord på ett vettigt sätt!!

Allting går så jävla långsamt och jag är så trött o håglös!

Visst har det blivit mycket bättre, ansiktet ser ju längre ut som en jättepilatesboll utan bara som en sliten läderkula nu och visst har det blivit lättare att få ner föda, men...................................det går så långsamt!!

Det värsta är nog att jag inte kan prata ordentligt, jag blir så otroligt irriterad när min omgivning inte förstår mej, börjar nästan förstå hur småbarn som är i talets begynnelse känner sej.

Hur ofta svara den jag "pratar" inte rätt ut i luften och jag förstår att inte ett jota har gått fram!!!

Jag har en underbar vän som inte mår så där jättebra just nu och kanske skulle behöva lite verbal tröst av mej nu - visst om det nu är någon tröst att höra mej gurgla!

Näst värst är nog att jag inte har några krafter. Imorse var jag hos distriktssköterskan och fick lite omläggning, sen var jag slut !!!!!!!!!!!!!!!!

Jag tittar på blommorna som borde ha lite vård, och jag bara ber att dom ska stå ut några dagar till utan att jag behvöer bry mej för mycket!

Det finns liksom ingen gnista!!

Borde kanske lyda doktorns råd om att sova lite mitt på dagen, men jag har inte riktigt ro till det.

Maten trodde jag skulle vara mycket värre, men så länge jag ser till att vara mätt på det som jag kan få i mej så är det helt ok, visst rinner det till när jag känner doften av något gott, men jag lider inte så mycket.

Igår var jag på återbesök i Lund hos min jättetrevliga doktor.

Hon var jättenöjd och tyckte att jag har gjort otroliga framsteg, kul!

När hon frågade mej hur jag upplevde allt så svarade jag sanningsenligt att jag trodde faktiskt att det skulle ha varit mycket värre.

Hon skakade på huvudet och sa att du är tokig Marica - det kan inte bli värre!!!

Jag har nog otrolig tur som är rustad med en jäkla massa verktyg från min tillnyktringsperiod, dels i form av avslappningsövn, tankar och en massa underbara människor.

Jag vet att ingen som jobbar inom sjukvården vill mej något illa, utan alla gör sitt bästa för att jag ska bli frisk och då är det min förbannade skyldighet att oxå jobba på den linjen.

Nu tror jag att jag ska titta på "Män som hatar kvinnor", den har legat här sedan jag kommit hem o bara väntat, så nu är det nog dax!

Ha en jätteskön fredagskväll

Kram Marica

   Nu har jag varit hemma i drygt 24 timmar och det är ljuvligt!

Tänk för 14 dagar sen låg jag forfarande under knivarna, huja, men vad tiden går och vad man glömmer fort!

Idag kom jag på att egentligen så borde jag vara jäkligt stolt över den första kvällen jag var ensam i Lund, kvällen före operation. Jag släntrade runt på stan, var jäkligt nervös, kände mej rätt så övergiven och hade en slant i fickan - ville unna mej lyx denna sista kväll.

Jag arbetade ju i Lund när mitt missbruk accelererade och har köpt massor av dunkar och litersförpackningar där, ojojoj.

Denna kvällen gick jag förbi dom 2 systembolag jag besökt oftast där flera gånger och inte en enda jäkla gång skulle jag komma på tanken att gå in igenom dörren - vilken känsla.

För visst hade det varit simpelt att springa in där och sen i efterhand försvara det med taskiga nerver eller ensammast i världen??

Jag gick till och med in i domkyrkan för att verkligen stilla det "lilla spel" jag hade i kroppen!

Det känns himla bra att så här efteråt fatta att jag faktiskt gjorde ett vettigt aktivt val den kvällen, flera gånger.

Själv sjukhustiden är väl inte så mycket att orda om, jag låg där som en patient i mängden, första 3 dygnen hade jag vak 24 tim/dygn, det var rätt jobbigt men otroligt tryggt. det är ju inte stora rum man har där så det blir ju rätt tajt. Men det gör inget för avdelninge var fylld av underbar personal.

Jag hade det egentligen väldigt bra under min sjukhustid, förutom att jag inte fick äta av maten som kom doftande i korridoren med jämna mellanrum.

I fredags blev jag ju överflyttad till patienthotellet och det var himla skönt, lugn o ro och kunna rå mej själv, gick till avdelningen när det var tid för medicin o rond, annar bestämde jag själv.

Men i fredagskväll kände jag mej oxå så där grymt övergiven, där satt jag en fredagskväll ensam på ett hotellrum och kunde inte ens unna mej lyxen att äta Tacobuffe´i sängen!!!

Hotellet har fullständiga rättigheter och jag hade  börja inta flytande föda!

Hmm, vem skulle klandra en nyopererad, cancersjuk, övergiven, hungrig kvinna?

JAG!

Jag skulle aldrig förlåta mej själv, aldrig!

Visst jag skulle nog kunna lura vem som helst, jag kan ju liksom inte prata, det ör rätt naturligt om jag är trött o vill sova.

Men, jag skulle inte få lugn 1 sek i min kropp på länge om jag hade valt fel väg den kvällen, jag skulle bara gå omkring och misstro mej själv, fundera över när jag skulle ta nästa chans, fundera över vad nästa anledning skulle kunna vara.

Jag skulle aldrig kunna titta in i ögonen på alla de fantastiska människor som finns omkring mej och vara stolt!

Nej, det är så skönt och lugnt att inte dela kropp med missbrukaren längre så jag ska faktiskt fortsätta med det!

Men än kan jag inte prata eller äta och fortfarande är jag rätt trött och hängig, så något riktigt fira över min hemkomst har det inte blivit, men det behövs inte, jag är så glad över att vara här!!

Men nu ska jag ta och vila mej lite så får ni ha det så himla bra!

Kram

Så här ligger jag nu förhoppningsvis för sista natten i Lund, denna omgången,

Har tillbringat helgen på Patienthotellet och det har varit skönt att kunna rå mej själv och sortera lite tankar, det är ju ingen höjdare med sjukhusmiljö.

Så imorgon tar man bort gipset och gör en check av kärringen sista gången innan utskrivningen, sen hoppas jag att det inte blir så många turer till denna staden innan strålningen tar vid.

Vet Ni, snart är det jul och då är jag förhoppningsvis färdigbehandlad, det är snart det och jag bara älskar julen!

Men nu ska jag försöka få lite skönhetssömn i det här hamsterfejset och om jag inte får krupp eller GalnaKoSjukan så hoppas jag att vi hörs från rätt del av Skåne imorgon!!

Sov Gott Alla!!!

Marica

Jo, då !!! Jag är vaken fortfarande men dendär lilla gnistan har inte infunnits sig riktigt!

Kanske kan det även bero på att min vänsterarm är gipsad o högaramen agerar nåldyna.

Men jag lovar, snart är både gips o nålar borta och då kan jag ju försöka skriva ner mina erfarenheter från denna resan som ännu bara har tagit sin början!!

 Ha det riktigt bra!

Hej mina vänner!

Äntligen böjar jag återvända till livet, fast det ä en jävla pärs!!

Täkte bara säja hej och berättar mer när jag ärklarare i knoppen

ha det bra

Så nu ligger jag här och smuttar på min sista kkopp kaffe på länge, idag lovade personalen att om jag får riktigt sug efter kaffe så kan jag få det i sonden.

Det är nog tur att jag inte dricker varesej på bit eller fat!!

Det var så jävla hemskt när Lasse lämnade mej idag, har nog aldrig känt mej så jätteensam!! Men vi vet ju båda att det här är en kort period i våra liv.

Nu är jag bara trött, deppig, rädd o jävligt ensam

Vi hörs!

God Natt!

Godmorgon Alla !!

Så var det dan före dan och om 1 timme går bilen mot Lund, inte kul!

Men, jag kan inte förstå hur jag kan vara så himla lugn, samlad o konstruktiv, jag känner verkligen inte igen mej själv!!!!

Herregud, jag trodde att jag skulle springa omkring som en elvisp full av amfetamin, men nej.

Här sitter jag likt Ferdinand, största skillnaderna är nog att mina horn inte syns och att jag har bytt blommorna mot skumbananer o kaffe!

Jag önskar Er alla en riktigt trevlig dag och så hörs vi (nog) ikväll.

Och Ni, ge fan i ..................................................
!!!

Så blir denna dagen en bra dag!

Jättekram!

Det som jag lagt till nu i "lite prosa" är dikter jag skrev till mej själv o alla nära o kära under tiden jag strävade efter att få "fylla 1 år" i nykterhet, dvs gammal skåpmat som kanske kan vara kul att läsa - eller inte!

Men idag är jag mest stolt över inlägget Kärlek o Pekpinnar!!

Ha en mysig söndagskväll!!