Senaste inläggen

Av Marica - 20 mars 2011 13:02

   Det här VAR mitt liv!!



Efter att jag och min alkoterapeut vid senaste mötet spånat lite om att man måste stänga dörren helt o hållet till alkoholen för att få tillgång till det riktiga livet så gick jag hem, funderade o "byggde" en modell av mitt liv; här ska jag berätta om resultatet av mina tankar o mitt bygge.


  Som missbrukare var jag så otroligt dum i huvudet att jag trodde att jag kunde hålla mitt drickande på en "acceptabel" nivå!

Jag visste innerst inne att det går INTE!

Jag försökte vara "Svensson"; ställa boxen i ett snyggt ställ, dricka ur fina glas, äta lite snacks o titta på något "bra TV-program"!!

Herregud vad jag lurade mej själv, för mest troligt är omgivningen så smart att dom fattar!

Jag lurade mej själv varje gång jag skulle städa?? Jag hällde upp ett glas vin, ställde det på spisen, satte på bra musik, började plocka undan, damma lite.

Men hela tiden var jag ute vid spisen o tog den klunk jag så väl "förtjänade".

SÅ JÄVLA DUM!!

Det var verkligen inte ofta jag kom så långt som till att plocka fram dammsugaren, jag blev helt enkelt för full!


Hela tiden visste jag att jag var farligt nära att rasa igenom fullständigt om jag inte tog ett aktivt val - ett val att inte ställa något glas på spisen, jag visste att om jag stängde dörren till alkoholen ordentligt så skulle jag belönas med livet.

Jag visste verkligen det!

 

     

Ändå så öppnade jag dörren till alkodjävulen på vid gavel!

Jag satte mej i "helvetet" o hade bara Bacchus o Liemannen som sällskap!

Mitt liv bestod av vindunkar, min säng o en jäkla portion självömkan o förnekelse!

Jag hade absolut ingen livskvalitet, hade nog ingen kvantitet heller för om jag inte hade haft världens underbaraste syster och min underbare Lasse så hade jag nog stannat i det rummet till det bara var jag o Liemannen kvar!

Så är det!!


Men tack o lov så fick jag det finaste en missbrukare kan få: LVM!!!


Jag kom till Lunden med dess underbara personal o otroliga kunskap! TACK för att ni fanns där!

Sen kom jag till Brunnslöv o fick känna på det riktiga o nyktra livet, TACK för det oxå

Sen kom jag hem till det riktiga livet och då fanns alla underbara människor kvar som jag behövde i mitt liv, Syster, Lasse, Bert-Inge, Izabella, Föräldrar, Brorsa, Faster, Familj, Vänner o alla alla alla som jag verkligen behövde o längtade efter!!

ALLA LIKA VIKTIGA O ÄLSKADE!!!

  Så här är jag nu; I DET RIKTIGA LIVET!!     

 



Jag påstår inte att det är enkelt att välja dörr - det är jävligt svårt och jag tror att alla behöver hjälp att låsa dörren till helvetet.

Det tar tid och det gör ont, men det är så till 100% värt varenda sekund o varenda ångestkänsla - för när man väl är i det riktiga livet så vill man aldrig tillbaka, jag vet!

Nu har jag snart varit i det riktiga livet i 3 år, jag har förlåtit mej själv, jag har gått vidare och framför allt - jag har fått tillbaka förmågan att älska, både mej själv o andra människor!
Jag har fått tillbaka alla känslor som försvinner när man missbrukar!
Jag behöver inte fjäska o göra mej "oumbärlig" för att få plats, jag får plats för att jag är jag!!

En del har i "väl inlindade" ord o fraser försökt få mej att tro att jag har fått min cancer för att jag har varit en dålig människa - att det är mitt straff!                 Dom personerna vill jag bara fråga; På vilket sätt ska en diabetiker straffas? eller hur ska vi straffa en MS-sjuk?   För det är faktiskt fortfarande så att alkoholism är en sjukdom och inte ett dåligt o straffbart beteende!!

Jag älskar numera att leva, något jag tänker göra väldigt länge, jag påstår inte att livet är problemfritt, men numera kan jag hantera problemen och lösa dom. Det lurar alltid faror bakom hörnet, var smart o lura tillbaka - det går!

Nu ska jag gå ut i vårvädret, frysa lite, försöka få solen att lysa lite mera och framför allt umgås med min älskade Lasse!!

Tack för att jag lever!!!


Av Marica - 20 februari 2011 22:20

 Hej Gustaf o Ni andra som läser     


Återigen så har det gått en evighet sedan jag skrev, men jag har så himla mycket att göra att jag inte riktigt hinner. Jag vill ju inte bara sätta mej o berätta att jag har varit o handlat bröd och att det är kallt som tusan ute, inte så intressant eller kul att läsa om.

Men nu har jag nattat Lasse, hällt upp lite kaffe o tagit fram en STOR tallrik glass!!


Hur jag har det??

Jo, jag har det så jävla bra trots cancer o elände, men att bli nykter är absolut det bästa som hänt i hela mitt liv, helt underbart och den känslan blir inte mindre med tiden - tvärtom.

Många säjer att det hade varit fullt förståeligt om jag hade börjat pimpla igen när jag fick cancer, kanske, jag vill inte testa om förståelsen finns för jag vet att om jag hade börjat om så hade jag varit på kyrkogården idag, jag hade inte överlevt!!

så jag har valt att verkligen leva istället och göra det med kvalitet!

Eftersom jag skrev att jag nyss hade nattat Lasse så förstår du ju att vi fortfarande lever tillsammans och jag tror inte att många älskar varann så mycket som vad vi gör, visst fan kan vi bli irriterade o trötta på varann, men efter allt vi gått igenom tillsammans så är vi dom absolut bästa vänner och dessutom så har vi så mycket kärlek, det är så häftigt att älska så!!

Jag är väl lika tjatig o så som alla andra tanter o Lasse är väl lika döv som alla andra män, men det är sällan att vi blir irriterade o förbannade på varann - livet är för kort för sånt tjafs.

Jag kommer ihåg när jag var på Lunden och jag vid något tillfälle sa till Dej Gustaf att jag tvivlade på Lasses känslor, då tittade du trött på mej och frågade om jag trodde att Lasse tyckte att det var skitroligt att köra till Lund varje lördag o lämna en kass med dagstidningar, Du hade rätt - roligare saker finns ju att göra.


Varje mån, ons o fred försöker jag gå o träna, då tar jag på mej mina träningsskor som du o jag var o köpte på Nova i Lund, herregud vad stressad jag var, dessa förbannade blanka golv o inga varuvagnar, puh.

Fortfarande behöver jag varuvagn men det beror på att jag shoppar för mycket, annars klarar jag snart vilket golv som helst.

För ungefär ett år sedan började jag gå hos en sjukgymnast här i byn för att träna upp rörlighet i hals, nacke o mun efter operation o strålning, och hon fick mej så motiverad o intresserad så nu går jag där o lyfter lite o cyklar några mil 3 dagar i veckan - tanten börjar få rätt hyffsat figur!

Det är faktiskt väldigt få saker som kan få mej att avstå från dessa timmar, möjligtvis sjukdom eller läkartider annars är det väldigt heligt och så himla skönt.

Min goa sjukgymnast är även KBT-utbildad och väldigt duktig sådan, så jag har gått hos henne när jag känner att det är lite tungt o motigt (allt är ju fortfarande inte solsken), dessutom så är hon utbildad i Basal Kroppskännedom, även detta kör hon med mej och dessutom så har hon lärt mej att meditera.

Som Du förstår så har jag hittat en riktig pärla, ingne mesig tant som lägger huvet på sned o "förstååår", nej en riktigt ärlig och "stor" människa som jag har enormt förtroende för.

Häromdagen när vi träffades o satt o pratade om vilka mål jag har så kom jag helt plötsligt på att jag är bra och vågade säja det högt. Jag behöver inte längre lägga energi på att vara andra till lags och få deras bekräftelse, visst är det gott med ryggdunk, men jag bekräftar mej själv och det är verkligen en härlig känsla!


Ibland träffar jag Bert-Inge, alkoteraupeten, och det är jättekul. Han är så rolig o givande att prata med, inga omskrivningar där inte utan sätter verkligen igång min hjärna lite. Men det är skönt för det är ju inte på "alkisstadiet" längre utan det är mer lite livsåskådningsfrågor, jättebra för min hjärna!

Senast jag var där så pratade vi om att man verkligen måste stänga dörren till alkoholen för att kunna leva ett helt o äkta liv (om man nu är fd alkoholist)

Bert-Inge förklarade för mej hur han menade och jag kände att det var något jag ville utveckla lite, så nu har jag "byggt" en model där man inte kan öppna dörren till livet om man inte stänger dörren till alkoholen - ordentligt.

Även om han kanske inte vill ha den precis så så blev det ändå mycket tydligare för mej vad jag egentligen har lyckats med - kul!


Min nästa projekt är att få tillbaks tänderna dom snodde när jag skulle strålas, bollen ligger nu hos försäkringskassan och det vet ju alla att belutsfattarna där inte är dom snabbaste på planeten, det är bara att vänta o hoppas.

Men innan dess så ska jag tryckkammarbehandlas och det vet jag inte när det blir, jag har ju fortfarande en tumör kvar i lungan och det är ju så att även cancer piggnar till av tryckkammarbehandling så om detta träter käkkirurg o onkolog, och jag bara väntar och hoppas.


Dessutom så får jag lite lymfmassage i ansiktet o så ska jag börja hos logoped för fortfarande har jag lite svårt för vissa bokstäver, musklerna är väl inte så pigga i halsen ännu.

Så är det.


Just nu längtar jag bara tills det blir varmt o vår så att jag kan vara i trädgården o fixa - det är faktiskt den bästa terapi o meditation jag kan få.

Så det mesta jag läser nu är frökataloger o trädgårdstidningar.

Sen i maj ska vi åka med syrran o hennes man till Turkiet en vecka, jag längtar, sen är vi hemma i ca 2 veckor o sen bär det av på en 6-dagarskryssning i Norge, det ser vi verkligen fram emot, en sån kryssning gör man nog inte så många gånger i livet, bara lyx!!!


Sen är det snart den 13 juni o då firar jag 3 år som nykter och detta är en dag som jag aldrig kommer att missa och du ska veta Gustaf att du är verkligen en stor del i denna!!


Jag har ett sånt underbart liv, så ljuvlig familj, både på Lasses o på min sida, jag har så många fina verkliga vänner och jag kommer att leva så länge på all kärlek som finns runt mej!!!


Jag hoppas verkligen att du har det lika gott som jag -

det förtjänar du - Favvo-KP !!

Var rädd om dej, ta på mössa när det är kallt, ät ordenligt, lägg dej i tid och prata inte med okända, med andra ord, jag bryr mej om dej och önskar dej allt gott!!

Kram Marica



Av Marica - 18 november 2010 22:41

   Hej Kompisar!


Det känns som om det är hundra år sedan jag skrev här, och det är det ju nästan.


Men jag kände av någon anledning att jag behövde pausa i bloggandet, ville tänka över om jag överhuvudtaget ville fortsätta att blogga.

Och det vill jag, det är bra (för alla) att skriva av sej då o då, lite banala tankar, lite djupare funderingar som man kanske bara behöver klä i ord för att förstå och acceptera.


Men syftet med min blogg var ju faktiskt att jag skulle dela med mej av mina erfarenheter som aktiv o nykter alkoholist och det försvann ju lite när jag fick min cancer.

Cancern som ännu sitter kvar i ena lungan men som lyckligtvis har krympt o slutat växa efter strålbehandlingen, låt den sitta där bara den håller sej i koma.  


Snart har jag varit nykter i 2,5 år och det känns fortfarande väldigt nytt för mej, det går inte en dag utan att jag fortfarande är tacksam över att ha fått tillbaka livet och all lycka som dagligen omger mej.

Men jag vet oxå att det är bara jag som kan ge mej fortsatt lycka och det fina livet jag har nu, för om jag så mycket som skulle smaka på en droppe då vet jag att det är kört.

Kanske skulle min omgivning "förstå", men inte jag!!!!

ALDRIG skulle jag kunna förstå mej själv om jag skulle skita det fina jag har för att "testa"!!

Men jag vet oxå att tankarna alltid kommer att finnas, nuförtiden så är jag inte ett dugg störd av att någon i min närhet dricker något, jag bryr mej inte heller om jag ser vin eller flaskor.

Men dom automatiska tankarna finns fortfarande och frågan är om dom inte alltid kommer att finnas där.

Numera sveper dom bara igenom min hjärna som ett litet tunt spöke utan att stanna och stressa mej, jag vet hur jag ska hantera alla knepiga situationer, jag vet att det bara är alkodjävulen som försöker spela mej ett spratt.

Och jag är otroligt medveten om att jag inte vill offra något för att ge den lilla djävulen någon form av tillfredsställelse!


Det finns säkert en och annan elak liten människa därute som skulle applådera och säja "vad var det jag sa" om jag skulle ramla dit igen, men sorry, det ska inte hända, det lilla nöjet tänker jag inte bjuda någon på!


För ett tag sedan var Lasse bortrest nästan i en vecka och jag hade både huset o världen för mina fötter, det var kallt, mörkt, trist o ensamt.

Jag tänkte faktiskt på vin, jag tänkte att om detta hade varit för 3 år sedan så hade jag varit bra i gasen redan innan Lasse hade lämnat Klippan, jag hade haft 1 miljon planer för vad jag skulle uträtta medan han var borta och så hade jag inte gjort ett skit för jag hade antagligen varit på lyset hela tiden.

Nu var jag inte på lyset, hade inga stora planer och tog det rätt lugnt.

Jag fick gjort en jäkla massa!!!

Mest glad blev jag över att Lasse hade inte ens funderat över att jag skulle ta mej något återfall trots att jag var ensam så länge, så länge har jag faktiskt inte varit ensam hemma sedan jag flyttade hem igen för  år sedan.

Det känns jätteskönt att Lasse litar på mej och att han är trygg även när han åker bort, för det är väl så ett normalt förhållande fungerar.


En dag så sa jag till min syster att om jag är ensam när jag fyller 70 år så ska jag ha en liten katt och dricka ett glas rödvin på kvällarna - hur fan ska det gå till, jag tycker ju inte ens om rödvin längre!!!


Men nu ska jag hoppa ner i loppelådan och ha ett djupt samtal med John Blund och så ber jag att få önska er alla en riktigt god natt!!

Kram på er!!!

Av Marica - 29 augusti 2010 06:49

   Godmorgon alla fina människor!


Visst har hösten kommit till oss nu? Imorse när jag gick upp var det inte merän 6,5 grader, men en otrolig massa syre i luften!!


I onsdags var det ett år sedan jag blev opererad i munnen, kan inte förstå var den tiden tagit vägen.

Men om jag tänker till så har det rent kroppsligt sett varit ett otroligt jobbigt år, ont, trött o emellanåt väldigt ledsen.

Ibland känns det som om jag har åldrats typ 250 år eller så, men när jag börjar tänka i dom banorna och när jag börjar fyllas upp av självömkan försöker jag tänka ännu längre tillbaka och då inser jag att jag har det väldigt bra nu.

Ibland så blir jag riktigt jävla rädd när jag tänker på vad som hänt med mej om jag inte hade tagit mej ur mitt missbruk innan jag fick cancer - jag hade varit så stendöd nu!

Jag är så himla glad och tacksam för alla människor som funnits där runt mej och Lasse under dessa åren, vi har haft det jävligt tufft, men jag tror inte att det är många förhållande som hade klarat av att gå igenom allt det vi har gjort under våra år tillsammans.

Jag vågar påstå att vår kärlek är så stark att det krävs en jäkla katastrof för att vi skulle överge varann, vi är ju dessutom varandras bästa vänner, kan det bli bättre?!


Min lilla oas i trädgården har börjat ta sin form nu, alla växterna är flyttade och jag håller på att gräva ur så att jag kan lägga marksten, det där med att gjuta egna stenar har jag lagt på hyllan - det skulle ta för lång tid.

Men fortfarande så är mitt mål att gjuta en bänk och att bygga upp egna krukor på något sätt. Lasse är rädd att jag ska förta mej o må dåligt av det, men jag har så jäkla kul, varenda spadtag är ett nöje!!

Önskar bara att någon kom hit o tog disk/städ/mat så att jag bara kan vara där ute o "leka".


Men på tisdag tar jag semester från alltihop och åker till syrran i Hönsinge, ska stanna där tills torsdag och det ska bli så kul. Dom senaste gångerna vi har träffats så har det varit en massa trevliga människor runt oss och vi har inte haft någon systertid, men det ska vi ha nu!

Det finns en tygfabrik i Svedala som heter Moltex och kommande vecka så har dom fabriksutförsäljning, gissa om vi ska dit, fina tyger till vettiga priser, sånt gillas!!


I förrgår ringde min handläggare från Försäkringskassan o berättade att dom tagit beslut om att min sjukskrivningform har ändrats - till min fördel. Jag har inte ens skickat in någon formell ansökan utan det kunde jag göra nu. Dessutom så ändras den retroaktivt. Helt otroligt!                                         


 Tänk att dessa människor som "alla" tycker är så förfärliga är så goa, jag har aldrig haft problem med Försäkringskassan, tvärtom, dom gör ett otroligt bra jobb. Jag blev så glad att jag var tvungen att skriva en insändare i våran lokaltidning och berömma dom, det är ju faktiskt en yrkeskår som får skäll i pressen i tid o otid!

Nästa söndag har vi stor flygdag här i Ljungbyhed, detta med anledning av att flyget fyller 100 år, Lasse är väldigt engagerad så just nu är han mest någon som kommer hem o äter, sover och berättar alla små detaljer om detta.                   Jag skulle ljuga om  jag sa att jag var intresserad av millimeterinformation, men det är så underbart att se hur engarerad o ivrig Lasse är!                           Självklart kommer jag att vara där och hjälpa till där det behövs, för kul är det, när det väl är igång. Dessutom så träffar man alltid en himla massa roliga människor från tiden på flyget och det är ju så att dom har en stor plats i mitt hjärta.

Men nu ska jag ta en stor tallrik glass till frukost o sen blir det väl dagens samtal till Lillasyster, sen sätter jag spaden i marken!!!

Ha en skön söndag o kram på oss alla!!

Av Marica - 24 augusti 2010 15:20

    Hej Ni !!


Vet ni att idag är det syskonkärlekens dag!!!??


Grattis alla underbara syskon !!!!

Har aldrig hört talas om det förrän nu för en stund sedan, men jag kände genast att det är en dag som vi verkligen har fattats.

Min syster är ju verkligen livsviktigt för mej, hon är min bästa väninna, det är hon som ger mej kloka råd, det är henne jag skrattar o gråter med!!

Och framför allt, det var hon, min underbara lillasyster som såg till att jag fick tillbaka mitt liv!!!!

För min syster känner jag verkligen kärlek o respekt, hon är en sån varm o go kvinna!!


Vi var hos min syster o hennes familj i lördags o firade hennes 45 -års dag med en liten kräftskiva, det var så himla mysigt o både Lasse o jag trivs verkligen hemma hos dom; man kan vara sej själv till 100%


Dessvärre så fick helgen ett mycket tråkigt slut, en god vän till oss ringde på min mobil och berättade att våra nära "flygvän" Bertil Gerhardt hade havererat i Norge och omkommit. Det var en väligt fin man, jag har arbetat ihop med honom i flera år och nu var han flygchef på Biltema där Lasse är tekniker på deras flygmaskiner, bl a den som nu blev skrot.

Det var ett mycket tungt besked och med ens ville vi bara hem.

Dock körde vi inom o träffade Lasses dotter o hennes gulliga familj, i lördags var vi på Anderslövs marknad o då köpte vi traktor o flygmaskin till lilla barnbarnet som han fick.

Det är en ljuvlig unge och han blir verkligen glad för det han får.

Genast var han nere i marknivå och körde traktor, så roligt att se!!

Och jag tror att det var bra för oss båda att krama om honom lite när vi var så nere, barn är tröstande på ett naturligt sätt, utan att veta om det själv!


Igår grävde jag upp en rabatt o flyttade en massa växter, en liten plats intill dammen där jag ska lägga sten o gjuta en betongbänk, Lasse ska fixa till en stor sten så att det blir ett litet "vattenfall", sen kan vi sitta där på ålderns höst o bara njuta av livet under päronträdet!

Jag ska även gjuta lite markstenar själv för att försöka gjuta i lite symboliska ord o tecken, fast jag har aldrig gjort det, men jag hoppas att det går.

Det är så roligt för Lasse låter mej hållas o förklarar bara hur jag ska göra så jag hoppas verkligen att jag går iland med detta utan att behöva få för mycket hjälp.


Men nu ska jag inventera matförrådet o se vad jag ska bjuda min livskamrat på ikväll och sen blir det väl en Betapet för regnet vräker ner så något trädgårdsarbete blir det inte tal om!


Ha en skön tisdagskväll!




Av Marica - 20 augusti 2010 22:02

   Hej Kompisar!


I onsdags när jag hade varit hos tandhygeinist och käkkirurg var jag så lycklig att jag höll på att spricka!!!

Äntligen har käkkirurgen lovat att jag ska få nya tänder upptill och enligt honom så är det absolut inga problem att sätta titanskruvar!!

Han skulle skicka remiss till någon som gör sådana och så skall jag tillbaks till Lund i oktober för att diskutera hur det skall gå till.

Gapet var stort nog och tandhygeinisten var väldigt nöjd och behövde inte göra något, kul att slitet ger utdelning någon gång!


Sen igår var jag i Ängelholm och fick lymfmassage, det är så himla skönt och avslappnande så jag skulle kunna ligga där hela dagen!


Idag när jag var och tränade så fick jag påklistrat en guldstjärna på mitt träningskort, det var receptionisten som tyckte att jag var så duktig, ser ni, även detta slitet ger utdelning.


Jag kan inte tillräckligt ofta berätta för alla hur mysigt det är att bli bekräftad utan alkohol, jag vet att det är för min egen skull och för den jag är !

Bekräftelsen man får av Bacchus eller när man är påverkad är så falsk och endast förödande!

Så tänkt på det nästa gång du skruvar av korken, låt bli eller åtminstonde sätt tillbaks korken i tid!!!


Imorgon bär det av till Trelleborgs kommun för kräftskiva hos syrran som fyller 45 år imorgon, det skall bli kul.

Och på söndag när vi ska hem så passar vi på att ta en förmiddagsfika hos Lasses dotter, skall bli så mysigt att träffa lille Emil igen!


Men nu ska jag hoppa ner i kojen och drömma om allt jag skall äta när tänderna är på plats!! mums


Kram på Er alla och ha en riktigt mysig helg!

Av Marica - 17 augusti 2010 22:55

Jag vet, det är inte imorgon idag utan kanske mer iövermorgons morgons kväll, eller??????????????

Men när jag skrev att jag skulle fixa till ett nytt inlägg imorgon så visste inte jag att min mamma skulle komma hem till oss och fira sin födelsedag.

Men det gjorde hon och det var mysigt att ha henne här och få göra lite extra denna vanliga söndag.

Men nu kommer här ett nytt inlägg och ikväll skall jag använda mej av "spara".


   Trädgårdsfest              


Lördagen den 7 augusti vaknade jag i svinottan till ett underbart sensommarväder, tack och lov för det var idag som vi skulle ha våran trädgårdsfest för dom flesta av våra nära o kära, dock saknades några.

Men vi var 16 pers och vi hade jättekul och åt o drack gott!

Jag hade gett med mej och vi hade beställt färdig buffemat så det enda jag behövde göra var några kalla såser och tårta.

givetvis är det mycket annat runt i kring som ska fixas, men jag hade bara kul hela tiden.

Det var Parkfest här i Klippan och det är ju alldeles i närheten av oss, så på fredagsnatten satt jag i uterummet o blåste ballonger och på scen i parken stod Jan Johansen o sjöng för mej, mysigt.


När våra gäster kom så började vi med en liten tipspromenad på gatan för Lasses dotter o svärson kände ju inte min familj, så jag tyckte att det var en bra start och givetvis för alla att komma igång på lite.

Sen åt vi buffe, sen lite ost o sen kaffe o tårta och där imellan stoppade jag in lite lekar och sen tog vi prisutdelning till tårtan.

Dom enda som vann nåt så när vettiga priser var Emil o Kristoffer som fick var sitt par strumpor, resten var bara tramspriser!

Mysigaste stunden på hela festen hade jag när jag satt uppe i uterummet o rättade tipspromenaden och tittade ner på tältet o alla goa människor, stora som små. Då blev jag enormt varm i hjärtat!

Vi fick jättefina blommor av våra alla och av min Faster o hennes man fick vi några Höganäskrus som det blev perfekt att sätta dom fina buketterna i.

  

Men den finaste buketten fick jag nog av min pappa, den var gigantisk, men det var kortet i som värmde mest, "Grattis, du är en kämpe / Pappa" stod det.      Och som som känner min pappa vet att det står mycket mer än så mellan raderna, Tack pappa, tack för att du åter finns i mitt liv!!  

Men två som verkligen höll igång hela tiden var Emil o Kristoffer, små söta busungar. Kristoffers höjdpunkt var nog när han fick kasta alla vattenballongerna och emils var när han fick med sej någon för att kolla in alla bilarna som stod här eller när han fick färska morötter från växthuset att tugga på! Barn är bara så ljuvliga!

Jag tror att det var en lyckad fest och när alla hade åkt hem så satt jag här med min underbare man och bara var lycklig!


Jag kan med stolthet berätta att på festen serverade vi både vin o öl till maten och jag tittade inte ens åt det!!!!!!!!!! Men eftersom det alltid finns risker så skickade jag det vin som blev över med dom andra hem, vill inte ha vin i huset!!


Sen blev det måndag och äntligen fick jag gå o träna, det har verkligen blivit en viktig del av min vardag, jag känner hur väl jag mår av det och det är så kul att jag lyckas öka min kondition o styrka!


I tisdags var jag på mammografi och det är fan inte mysigt, men ett måste och tack o lov så var allt bra. Men att göra ett nytt bröst lär dröja, kroppen har tagit för mycket stryk av cellgift o strålning, men det kan jag stå ut med bara jag är frisk!


I torsdags fick jag ett helt underbart besök, Kersti, min kontaktperson från brunslöv kom o hälsade på, så himla glad jag blev!!

Hon är verkligen min förebild i allt, det finns nog ingenting hos den kvinnan jag inte gillar!

Jag tror att hon är stolt över att jag är så nykter fortfarande, som hon sa att jag hade ju verkligen tidernas chans att ta återfall nu under min "cancertid".

Ingen hade tyckt att det var märkligt och de flesta hade nog haft förståelse, men icke, jag behöver inte den falska styrkan som alkoholen ger!


När Kersti ringde o sa att hon skulle komma så kilade jag över till Preem köpte glass, på väg dit så passerade jag vår lokala cykelhandlare och där stod en skithäftig cykel som jag gärna ville ha.

Jag berättade det för Lasse när Kersti hade åkt, vi gick och tittade och vips så var jag med ny cykel. Den heter "Karin in the air" och Karin är ett av mina namn.     Visst är den fräck??       


I fredags kunde jag gotta mej i 26 månaders nykterhet - jätteskönt!!!

Det är inte något jag direkt firar längre för min nykterhet är numera så självklar för mej, men visst den 13:e brukar vara en dag jag tänker tillbaka och är så oerhört tacksam mot min syster som skickade mej med enkel biljett till LIVET!!!

Min syster är fan i mej den bästa systern man kan ha!!

Jag vet inte vad som skulle hända om någon bad mej att välja mellan henne o Lasse, jag vill bara inte tänka på det för båda är oumbärliga för mej!!


Idag var jag o träffade en kvinna på Försäkringskassan, dom har fan inget enkelt jobb!! Men jag måste säja att jag beundrar dom att dom orkar vara vänliga o förstående trots all skit dom får ta av både klienter o media, huga!

vi kom fram till att förlängd sjukpenning är nog det som är mest rätt för mej just nu, så nu ska jag bara skaffa fram intyg från mina läkare och sen får vi se om F-kassans läkare håller med, spännande!


Imorgon bär det av till Lund i svinottan för att röntga käken och träffa tandhygeinist o ev käkkirurg. Skall ha med min kompis "TheraBite" och visa tandhygeinisten att jag skött mej.

Jäkligt nervös är jag för att röntgen skall visa att jag har skador på min käke, det skulle vara en stor katastrof för mej!!


Men nu ska jag krypa ner bredvid min underbare livskamrat och ligga en stund o lyssna på hans snarkningar innan jag själv tar ett snack med John Blund.


Tack alla underbara för att Ni finns i mitt liv, tack alla för att Ni har hjälpt mej att bli en nykter o hel kvinna, Tusen tusen tack och en jättestor godnatt kram!!


Av Marica - 14 augusti 2010 21:58

 Här hade jag skrivit ett jättelångt inlägg, men tryckte på fel knapp och allt försvann !!!!!!!!!!!!!!!  


Är man dum i huvudet så får kroppen lida - det finns ju faktiskt något som heter spara !!!!!!!!!!!!!!!!!


Men nu är timman sen och jag skriver nytt imorgon istället - fan!!


Sov så gott!!

Skapa flashcards