Senaste inläggen

Av Marica - 7 augusti 2010 06:50

   Så var det då äntligen dags för årets klang- o jubelfest!


Idag ska Lasse o jag ha en liten trädgårdsfest för delar av våra familjer som funnits som stöd under tiden jag varit sjuk, självklart skulle vi kunna bjuda många, många fler som har varit enormt goá under våra jobbiga år, men tyvärr måste man vara realist och inse att det går inte med hur många som helst.


Det här är dessutom min första fest jag har sedan jag blev nykter, förr fixade jag rätt mycket med fester o så, men för det mesta så försvann min hjärna ungefär när festen började!!

Det här ska bli så kul o mysigt!

Självklart lite lekar som ALLA ÄLSKAR !!! Speciellt min pappa o Lasse!!

Sen blir det buffémat från en cateringfirma, så själv har jag bara gjort lite extra såser o tårta.

Inatt gick jag uppe o pysslade, blåste ballonger o fixade småsaker och kom inte i säng förrän vid 2-tiden och sen vaknade jag halv sex o tyckte att jag var pigg!!

Kanska tur att det är partystart på eftermiddagen!


I onsdags fick jag min sista (hoppas jag) stråldos mot lungan, det är nog ett av dom få ställen som man säjer hejdå och hoppas att vi aldrig ses igen med ett leende. Personalen där är så underbara så självklart kommer jag någon gång att återvända bara för att säja hej!


Tidigare här i somras har vi skött om Izas husse o mattes trädgård o blommor när dom var på semester, och i går så fick vi ett jättegulligt uppstammat träd.

Och genast så kom jag på att jag ville göra en liten skuggplats vid dammen, Lasse vill göra ett vattenfall där, Jag tror att om vi slår ihop våra ideer så blir det så himla fint.


Men nu ska jag gå ut o fixa lite i tälten så att där blir riktigt fint!

Ha en underbar lördag och ha lite medlidande med Pappa o Lasse som måste vara med o leka!!


Självklart är välkomstdringen alkoholfr och det är ju även jag!!


Jättekram på Er!!!

Av Marica - 4 augusti 2010 08:26

   ilska är nog just nu den sundaste av alla känslor jag skall odla!!


I går var jag hos "min" doktor i Ängelholm, läkaren som upptäckte att jag hade cancer för drygt ett år sedan. Sedan dess har jag inte sett henne.

Jag inbillade mej att vi skulle prata lite om hur jag mår, lite planer för rehabilitering, och självklart så skulle jag bli undersökt.

Jag hade verkligen förberett mej med frågor o undringar, men när jag satt på bussen hem så kände jag mej som den största fågelholk i världen


En sköterska hämtade mej o vi gick till undersökningsrummet, där satt läkaren med ryggen emot djupt insjunken i sin dator, jag blev ombedd att sätta mej i undersökningsstolen och läkaren vände sej om o hälsade, så välkommen jag kände mej!!

Jag minns inte om hon frågade hur jag mådde, men gjorde hon det så hann jag inte svara. sen skulle jag gapa o hon klämde runt i munne, självklart det var ju därför jag var där och det har jag inget emot - om man inte tar i för kung o fosterland.

Självklart kom rökningen på tal och jag var ärlig och sa att det går inget vidare.

Men försökte jag ursäkta mej, jag har inte kunnat äta, jag har svårt att prata och jag är jäkligt stolt över att jag inte har tagit till alkoholen igen.

Jag vet att det inte är ursäkter för att röka, men jag är faktiskt inte stålkvinnan!

Mitt svar var inte det hon ville ha!

Jag berättade om mina flisor, 5-6 st har det hunnit bli nu och nästa står på kö.

Jaha sa doktorn, är det såna där små benbitar som kommer ut från käken, ja om man tycker att en taggig benbit stor som en liten barntand är en liten benbit så är det så!!

Jag visade var nästa satt och hon tryckte på rejält för att känna på den - o vad händer när man trycker på en sådan?

Jo, men retar den djävulen så nu sitter jag här med en "flisa" som inte är på speciellt gott humör och det är ta mej fan inte jag heller!

Kul, vi ska ha fest på lördag, jättekul att ha skitont då!!

Kärring!!

Jag frågade henne om vem som var min läkare nu, jag vill ha en som jag kan ställa frågor o få svar av, min sjukskrivning är på väg att gå ut och jag behöver medicin.

Inte ens på den frågan fick jag ett vettigt svar!  

Kan det vara så svårt att ta sej tid, är det orimliga krav jag ställer?

När jag kom ut därifrån så konstaterade jag att doktorn hade gett mej 12 minuter av sin tid, dåligt samvete för jag röker, en förvirrad hjärna och ett jävla dåligt humör!! TACK !!


Hon ifrågasatte varför jag inte varit på öron-näsa-hals i Lund sedan evigheter sen, jag har ju träffan önh-läkare på onkologen, jag tror att det står i journalen, och dessutom så är det väl inte jag som ska svara på den frågan, eller?

Hon tyckte åtminstonde att jag hade läkt fint, ja på utsidan, men hur jag mår har hon inte en jävla aning om!!

Jag menar inte att man ska gulla med mej eller att vi skulle sitta o prata i timmar, men lite jävla empati kan man väl ändå begära.


Det är så synd om Lasse för just nu så är jag så "avstängd" , jag känner inte mycket glädje, inte mycket av något, irritation o rastlöshet är nog dom största känslorna nu!


Men idag skall jag åka till Lund, där vet jag att dom är bra och att dom är proffs på att ta hand om patienter.

Där försöker dom åtminstonde svara på mina frågor och framför allt, man får ett leende, en kram och empati!!!!

Där kan jag berätta hur jag känner det, där vågar jag vara stolt över min nykterhet och behövs det så har dom mer än 12 minuter!!!


Ha en jättebra o solig dag!!  

Av Marica - 31 juli 2010 22:06

Hej Alla!


Så var det återigen en evighet sen jag hörde av mej, men tiden bara går och den går så jäkla fort!

Det känns som om att mitt liv förnärvarande består av uppstigningar, sänggående och sjukhusbesök.

Ja, nu är jag inne på en ny intensiv vända med några strålbehandlingar på lungan, röntgen, läkarbesök, provtagningar osv

Jag hoppas verkligen att strålningen på onsdag är den sista i mitt liv, det börjar tära på mej och dom negativa tankarna är inte mysiga att dras med.

Men - jag är väldigt glad för all fin o proffsig vård jag får!


   Här är min nya vän!!  Thera bite heter den kompisen!

7 gånger om dagen skall jag stoppa denna saken i munnen 7 gånger i sträck och hålla gapet öppet i 7 sekunder, bagis - nix, det är verkligen kämpigt.

Men vem i hela fridens namn trodde att jag skulle behöva "maskin" o schemalagd träning för att bli stor i käften? - ingen förmodligen.

Men den är jättebra och jag är väldigt glad att jag har fått den, tyvärr så är det så att Region Skåne inte alltid anser att käkopererade behöver en sådan, men vad begriper dom.

Henrik Hammar har ju redan en käft som är bra mycket större än tunneln i Hallandsåsen, elak? lite kanske! men det är skönt att vara det i bland.


Med min träning går det bara framåt, jag tycker att det är så skitroligt och kan verkligen längta dit. Min kropp har börjat få lite muskler och det är helt nytt för mej, aldrig har jag varit så uthållig med någon fysisk aktivitet. Men det hela blir ju enormt mycket lättare eftersom min goa sjukgymnast Annsofie verkligen är en riktig peppare. Försöker gå tre dagar i veckan, men just nu så måste jag prioritera strålningen och lite annat, men någon dag i veckan måste jag klämma in så att jag kan bli av med lite negativ energi.

Jag blir på strålande humör när jag tränar och just glädje, lycka och styrka är säkert cancerns värsta fiende, så jag gör mitt bästa för att odla dessa känslor och jag kan påstå att jag lyckas väldigt bra!


En dag när jag var riktigt sur på att jag inte är frisk så sa jag till Lasse att det är ju fan ingen nytta med att jag är nykter! Jävligt dumt tänkt o sagt!!

Men då frågade han mej om jag inte trots allt hade det rätt bra och jo, jag har det verkligen väldigt bra!

Så mitt svar till honom kunde bara bli att om jag skulle dö idag så skulle jag dö som en mycket lycklig människa!! För så är det.

Visst finns det stunder då jag är förbannad, blir irriterad för småsaker och tycket att livet är skit, men vem tycker inte det??

Men jag är lycklig, så in i nordens lycklig, jag har en underbar sambo, ett enormt gäng av nära o kära som både jag o Lasse älskar o uppskattar, vi bor bra, vi äter gott, vi kan klä oss i princip som vi vill, vi kan sova utan rädsla och vi skrattar ofta o hjärtligt - så rikt liv har faktiskt inte alla, och då menar jag verkligen inte ekonomiskt.

Mitt hjärta är så sprängfyllt av underbara känslor och jag bara önskar att jag kunde dela med mej till alla underbara människor som inte får uppleva den lyckan som jag upplever dagligen!


Men nu ska jag ta en runda Betapet, äta lite glass och sen ska jag krypa ner bredvid min allra allra bästa vän och livskamrat!!

Jag kan inte lova att jag skriver snart, men skriver det gör jag, för eller senare, så tills dess;

Ha det så skönt och låt inte Bacchus bli din bästa vän!!

Av Marica - 9 juli 2010 10:46

   Tack min underbara vän !


Igår var det min födelsedag, inget jag ägnar speciellt mycket uppmärksamhet åt, men födelsedagen i år kommer jag alltid att minnas.


Min älskade vän Iza lämnade oss!

Hennes husse ringde hit o berättade att han tillsammans med veterinär och sin fru hade bestämmt att Izas liv inte var skönt för henne längre, hon var så full av cancerknutor och väldigt trött.

Men husse var så gullig att han kom hit innan han körde till veterinären igen och jag fick säja hejdå till vår älskade lilla Iza.


Hon kom hit och åt leverpastej ur min hand och mina tårar rann, så mycket glädje jag har haft av henne under den, trots allt, korta tid jag har haft förmånen att få ha henne hos mej när helst jag har velat.


Jag vet att Iza sitter däruppe nu och är skyddsängel åt oss alla som älskade henne!


Tack Iza för våra mysiga stunder!!!

Av Marica - 7 juli 2010 22:57

   Ja, precis så här kände jag mej imorse!


Uppe halv sex, fjärilar i magen och bara hatade denna dagen!

För ovanlighetens skull så gick Lasse upp när klockan ringde och var inte ett dugg sur eller irriterad över denna tidiga morgonstund, det syntes nog att jag var kapabel att mörda.


Satt mest knäpptyst i bilen på väg till Lund, anmälde mej i receptionen och vi satte oss att vänta, jag skulle vara där tio i åtta, när klockan var fem över åtta så bankade jag på och frågade om jag kommit rätt och det hade jag,

Men om jag ber om allt lugnande som finns på jorden så är det ju inte så smart att låta mej vänta, jag blev ju bara ännu räddare!

Sen kom en sköterska och bad oss ta på sköljrockar,  pappersmössor och skoskydd, fan vad söta vi blev. Trots intag av en rejäl sup Valium så hade jag så mycket reda i skallen så att jag kunde fota Lasse, han är grymt sexig på dom bilderna !!!!!?????? Tack och lov så kunde jag inte se mej själv.

Käkkirurgen kom o tittade i min mun och konstaterade att tanden satt så löst att han nästan kunde blåsa ut den, inbilla dej inget gosse!


Sen kom sköterskan och hämtade mej för en liten promenad till tortyrkammaren, benen var lite mjuka nu!

Torteraren kom o stack mej några gånger i munnen, väntade en stund och sen skulle han bara kolla så att tången passade och vips så var tanden ute!!!!!!!!!

Jag märkte det knappast!!!!!

Dessvärre berättade han att tandvården i Helsingborg inte gjort vad dom skulle så kanske tanden bredvid är i farozonen oxå, jag hade nämligen en infektion i tandköttet och det är inte alls bra när man har blivit strålad, bara att vänta o se. Och under tiden så knaprar jag penicillin och sköljer med hemska bakteriedödande vätskor!


Nåväl, efter det besöket skulle jag gå in på apoteket o hämta penicillinen och köpa munskölj, när jag stod inne på apoteket så kände jag plötsligt att jag var dyngfull, fy fan vilken hemsk känsla !!!!

Vägen hem minns jag inte speciellt mycket av och dom första timmarna här hemma är väck, vet att jag försökte spela Betapet men somnade hela tiden så den rundan blev verkligen förlust. Sen somnade jag sittade i uterummet.

Jag förstår inte, absolut inte hur jag har kunnat försätta mej i sånt tillstånd frivilligt gång på gång, fy fan vad äckligt!


Eftersom jag fyller år imorgon (tors) så for Lasse iväg o köpte en hängmatta till mej för det var det enda jag önskade mej (oss), en sån på stativ eftersom våra träd inte står så att det passar. Och när han kom hem igen så fick jag den en dag för tidigt och jag började genast att bygga ihop den.

Sen låg jag där o bara mös tills det var dags att laga middag, däri skall jag nog bo all solig o ledig tid!!

Jag fick oxå en bukett med underbara rosavita rosor, jättejättefina!


Nu sitter jag här och är glad över att vi har så fin sjukvårdspersonal, för det var dom verkligen, glad över att dagens "fylla" inte var på riktigt men ändå gav en obehaglig flashback, glad över att jag inte skall träffa någon sjukvårdsmänniska i morgon, glad för min jättefina hängmatta och mest av allt; glad för att jag har en underbar man att älska!!


Sov så gott mina vänner! 

Av Marica - 6 juli 2010 18:48

   Om detta är lycka så vill jag vara lycklig!


Jag är rätt trött på att morgondagen ofta handlar om sjukhusbesök och planering av sådana.

Jag vill ha tillbaka bestämmanderätten över min kropp, jag vill kunna planera att åka bort några dagar, jag vet, jag har nyligen varit borta men jag vill kunna åka när jag vill.

Sedan vi hördes senast så har jag varit på lite röntgenbesök, spenderat en natt på onkologen för att göra en misslyckad biopsi på min lunga, varit hos min goa tandhygienist som berättade att det var sista gången för hon skulle sluta.

Det var ju kass för henne hade jag verkligen förtroende för och hon var så lätt på handen.

Imorgon så skall jag till käkkirurgen i Lund och dra ut en tand och jag är bara så skiträdd.

Sen drar det snart igång med strålning av min lunga och besök som hänger ihop med et, jag blir så trött!!


färdiggnällt !!


Jag har börjat gå hos en underbar sjukgymnast/lymfteraupet i Ängelholm.

Har bara varit där 2 gånger men oj vilken skillnad, hon är så otroligt duktigt och det känns verkligen att hon vet vad hon sysslar med.

Jag har fått tillbaka min haka och igårkväll när jag drog ett finger längst halsen så kittlade det, innan har det bara varit obehagligt.

Det enda som är svårt med dom besöken är att hålla mej vaken, det är grymt skönt!!


Dagarna som jag inte åker till någon sjukvårdsinrättning tillbringar jag i vår underbara trädgård. Tack och lov så tycker jag att det är rätt mysigt att rensa ogräs, för det är en syssla som jag är rätt ensam om att uppskatta här hemma.

Solrosor, rudbeckior, Kanna, Hortensior, Lukärtor o en massa annat knoppas för fullt. Och rosorna blommar för fullt, vi har en Ingrid Bergman-ros som är så otroligt underbar, stor o kraftig som tusan och när man är flera meter ifrån den så kan man känna den underbara doften, den är bara så ljuvlig.


Min dator havererade för någon vecka sedan, åkte till affären vi köpt den i och blev rekommenderad att återställa den i fabriksskick och det gjorde jag, men nu kan jag inte få tillbaka mitt messenger och finns det något jag använder mycket så är det just det programmet, jag provar o provar men nej, mitt operativsystem duger nog inte till det, fan. Kör en B-variant på hotmailsidan men den är faktiskt inte kul.

Tank vad man blir van vid att vissa saker bara ska funka!


förra veckan var Lasses dotter o barnbarn här några dagar, det var så himla mysigt, lillkillen är 2 år nu och han kan verkligen hålla igång en flock vuxna !

Det var verkligen kul, jag blir så glad i själen när jag ser hur Lasse lever upp tillsammans med den lille busen, det är verkligen en fröjd för ögat!


Idag läste jag Sillens bloggg, så otroligt stark och modig den kvinnan är, äntligen tror jag att hon har tagit tillbaka konrollen över sitt liv och lämnat sin vän åt det han älskar mest, spriten. Hon har verkligen kämpat o försökt hur länge som helst, tagit hand om honom o hans missbrukarliv, men nu har hon nog bestämt sej att det får vara nog.

Och det är så rätt, det bästa man kan göra när inget annat hjälper är faktiskt att ta hand om sej själv, det finns nog ingen missbrukare som blir nykter av att någon är snäll o visar omsorg.

För min egen del så var det raka puckar o näven i bordet som gällde, putti nutt är nog bra på dagis, men inte för att göra någon nykter!


Häromdagen var jag på Netto o handlade, in kom en tjej i 17-18 års åldern, dyngfull!! Jag kände en sådan stor sorg; sorg över att hennes spärrar kanske redan har släppt, sorg över att inte ha makten att kunna hjälpa, sorg över att hon inte hade någon anhörig som tog hand om henne, sorg över att det är så jävla många som far illa av alkohol och andra droger, kom inte och säj att det handlar om dålig karaktär eller att man vill droga ner sej - ingen, ingen kan vilja ha ett så futtigt liv som en missbrukare har!

Det handlar om makt - drogen har en sån otrolig makt över människan så ingen som inte varit i det kan förstå!


Nu ska jag se om det kurrar i magen på min favoritman och försöka tillreda något som eventuellt kan få stopp på det, sen är det mitt favoritprogram; Allsång på Skansen !!  för mej är det sommarkväll till 100%!


Håll tummarna för att jag inte mördar käkkirurgen i morgon bitti


Kram på Er alla och en jättekram till Sillen, du är bäst!!

Av Marica - 10 juni 2010 09:08

   Hej igen Alla!!!


Som vanligt så har det gått en evighet sedan jag bloggade senast, men mitt liv springer på så jäkla fort fram, jag önskar att man kunde sätta en koppling mellan hjärnan o datorn för ofta, väldigt ofta, så kommer jag på saker som jag skulle vilja skriva här.

Då hade det ju varit väldigt bra med en direktkoppling så att man bara kopierar över tankarna, eller hur?


I söndags kom jag hem från Slovenien, det var en väldigt lyckad o mysig resa.

Tågfärden dit o hem var sagolik och man kunde vekrligen följa förändringarna i naturen på ett fint sätt.

Det var ju min syster som hade bokat o fixat allt så jag visste inte rikigt vad det var jag gav mej ut på.

Men det visade sej att det var ett helt kvarter av samma hotellkedja som var ett Spa o fitnessanläggning!

På måndagen fick jag Pedikyr Royal, 90 minuter fotvård, massage o tånagelmålning! Gissa om jag njöt?

På tisdagen var vi i Venedig ochdet var otroligt vackert, vi åkte båttaxi genom hela kanalen som går genom hela Venedig, herregud vilka byggnader!!

Där ligger Bore hus i lä!!

Men ändå skulle jag nog inte lägga en hel  vecka eller så i Venedig, det är kul att ha varit där men det räcker så för mej.

På onsdagen var det dax för ryggmassage, in kommer en STOR sloven med arbar som trädstockar o hårig som en ryamatta, HJÄLP var min första tanke.

Men han var jätteduktig och det var så otroligt skönt.

Torsdagen var det inget inbokat så vi åkte till Piran, en liten by 5 km bort och strosade lite där, syrran o jag hade gått dit någon dag tidigare så vi visste att det fanns mat där som passade minimonstret. Fast hon var rätt tuff o beställde både bläckfisk o annan okänd fisk någon dag så det behövde vi inte oroa oss för så mycket.

På fredagen kom sedan höjdpunkten, jag var och fick lymfdränage, en otroligt lättfingrad kvinna masserade o tryckte på mina ärr och ytorna runt om kring i 45-50 min och vilken skillnad det blev.

Där var vissa ställen på halsen o kring munnen som alltid varit  svulna efter operationen men hon trollade verkligen bort jättemycket av det.

Sen var det till att börja packa, springa sista shoppingturen för i lördagsmorse kl 03.30 startade hemresan.

Det var så mysigt att hoppa av tåget i Lund och se att min älskade Lasse stod där, herregud vad jag älskar den mannen.


Jag var väldigt orolig för honom när jag var borta för han blev nämligen förkyld!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ni vet en sån där otäck, svår o nästan dödlig manlig förkylning!!

Men han är ingen klemisse, min Lasse, nej han är verkligen en rikig MAN!!


Väl hemma så landade jag verkligen hårt när jag gick igenom min post!!

Där låg en kallelse till onkologen daterad den 27 maj och jag skulle varit där den första juni !!! Missad

Sen låg där en kallelse daterad den 2 juni och i tisdags var jag där.


   Cancerdjävulen har tagit sej in i min ena lunga!!

Jag blev så inihelvetes arg o ledsen, är det inte nog snart, vad fan har jag gjort för ont?

Så nu börjar det om igen:

Först blir det punktion för att konstadera om det är från min bröstcancer eller från min munhålecancer.

sen blir det strålning av fanskapet!

Jag är så arg, så ledsen och framförallt så jävla trött på detta att jag håller på att spricka, när fan är det nog??

Onkologen jag fick var en jättegullig doktor som heter Jens och det visade sej att han är brorson till min bästa vän på ven, så den killen har jag nog sett näck några gånger (som bebis). Men jag fick bra förtroende för honom och jag vet att jag är i goda händer.

Tack o lov så blir denna strålningsperioden nog rätt mycket kortare och det är ju positivt,

Så nu sitter jag här i mitt lilla vaccum o väntar på att kallelserna skall börja droppa in, fan!


Vet ni, att i Slovenien så  var jag en kväll ensam o hämtade mat som vi skulle avnjuta på hotellet, kypare sa att det skulle ta en stund o frågade om han fick bjuda på ett glas vin medan jag väntade!!!!

Nej Tack sa Marica, men gärna ett glas vatten

Där hade jag verkligen chansen men icke för på söndag firar jag 2 år som nykter och det skall varken ett glas vin eller en cancer kvadda för mej!!


Ha det nu allra bäst mina vänner så hörs vi igen när vi hörs!

Jättekram på Er!!

Av Marica - 15 maj 2010 21:42

   är väl vad jag känner för det mesta numera.


Men i torsdags så kände jag ännu mer av dom känslorna, det var en dag som det hände mycket på.

Det var 1 1/2 år sedan jag flyttade hem från Brunslöv, jag körde bil för första gången sedan jag blev opererad (ja, bilen är hel), jag var borta på middag och åt med kniv o gaffel precis som en vuxen (det var inte mycket men det gick).


Det känns faktiskt som om det var i ett annat liv som jag var i Brunslöv, men ändå inte. Ibland saknar jag det livet jättemycket även om anledningen till att jag levde där var jävligt trist, men det var ett okomplicerat lliv på något sätt och jag hade verkligen tid och ro att tänka och att tänka färdigt tankarna.

Jag lärde mej väldigt mycket om mej själv under den tiden.

Att ta plats bakom ratten kändes lite kymigt, men när bilen väl började rulla så var det som om jag aldrig gjort något annat, konsigt att vissa saker bara finns kvar.

Men att gå bort på middag var verkligen lite pirrigt, jag kände  inte värdinnan, värden har jag känt o arbetat tillsammans med sedan 1990.

Det är Iza-taxens husse o matte, och eftersom husse är en himla trevig gubbe och Iza en jättegosig hund så utgick jag iftån att det måste matte oxå vara och så var det.

Det blev en väldigt trevlig kväll med god mat och trevligt umgänge, självklart var Iza i centrum för Lasse o mej.

Men dom hade skaffat en liten valp, en Borderterrier som heter Torsten och som jag bara blev så hastigt förälskad i.



   En sån ska jag ha!!! Och han ska heta Hugo!!!

Lasse tyckte att han skulle få vara med o bestämma och självklart får han vara det OM han säljer din flygmaskin och sina fjärrstyrda helikoptrar, det var väl inte för stora krav??

Jag behöver en bebis att skämma bort och gosa med, visst kan jag göra det med Lasse, men jag tror inte att han uppskattar om jag pratar bebisspråk med honom och kliar honom bakom öronen en timma eller så. Fast han är jäkligt duktig på att spela död, speciellt på arbetsfria förmiddagar, då skulle han vinna vilket mästerskap som helt i den klassen !!!!

Vet ni, att om två veckor så befinner jag mej på ett hotellrum i Portoroz, Slovenien, och packar upp tillsammans med syrran o minimonstret, det ska bli så skönt!! Bara slappa o bada o mysa o busa!!

Men först ska jag på en otrevlig röntgen på måndag, inget jag längtar efter och jag är orolig för resultatet, dom såg ju en liten förändring på min ena lunga strax efter jul och det är den man ska kolla upp nu. Men jag kan dra djupa andetag och det gör inte ont när jag gör det. Dessutom så tror jag inte att man kan vara allvarligt sjuk och ha så mycket energi som vad jag har, men det gnager lite trots allt och snor lite av mitt goda humör just nu.

Men nu ska jag ta en tallrik glass och spela en betapet innan jag påbörjar nattens möte med John Blund.

Ha det nu så bra alla och skruva inte av korken i kväll heller, det blir bara så trist imorgon!!

Kram!!



Skapa flashcards